Klockan tickar i ditt kök

saktar liksom av, hejdar sig

inne i ditt sovrum är luften tung

och madrasspumpen brummar störande

Än har inte slutet kommit

hjärtat slår i samma takt som köksklockan, saktar så av

men ihärdigt slår det vidare

din svaga kropp är så försvinnande liten i din säng

som ett skal ligger du på sidan, rosslar lite ibland

Magen kastar upp allt du får i dig

Det är kroppens sätt att säga ifrån till hjärtat att sluta slå så förbannat envist

men vem har någonsin kunnat tala ett hjärta rätt?