Kära vänner
Jag är så glad att ni kom
Kanske ni var glada när ni gick
Jag ser allt i svart, jag vet
färgar av sig på allt
på alla

jag vet

Förlåt om jag inte var mig själv
men jag är inte det nu för tiden för
jag har tappat bort den jag var och jag kan inte hitta tillbaka

Och det gör ont i mig
värker liksom och jag kan inte prata om det
för jag vet först inte vad jag ska säga men när jag tänkt en liten stund
kan jag inte sluta
Orden rinner fram och fyller hjärtat
och jag vet plötsligt precis vad jag skulle kunna säga
men jag kan inte öppna mig bara så där för om man öppnar djupa sår
läker de så jävla dåligt
och så blir man så skör

och för den delen skulle jag säkert börja gråta

Så förlåt återigen men
det onda går inte att stoppa undan ens för en sekund för det sitter som ett hål i hjärtat
förstår ni
som en dimsyn för mina ögon
och jag ville bara gå och lägga mig
för att inte störa

förstöra

Mitt leende nådde nog aldrig ögonen och jag vet att jag inte kan dölja det så bra
men om ni såg det så dolde ni det riktigt bra

så tack för att ni kom och för att ni inte såg