Han sitter på huk
har just lagt ved på elden
Nätterna här i öknen är så kyliga

ser bort mot henne där hon sitter i sanden
solnedgången färgar hennes klänning, hennes hud, förmodligen hennes ögon i rosenskimmer

Stilla blickar hon rakt fram, han förstår att hon vill insupa alla intryck hon kan
för imorgon är det över, förbi
Väskorna är packade men nästan inget fick plats

Hur kan man packa ner ett helt liv i två väskor?

Han försöker känna glädje över att komma därifrån
Det är inte alla som får den möjligheten
men de kan inte berätta för dem de älskar allra mest
för ingen ska få veta
De ska bara försvinna

Hur kan man bara försvinna?

Han tänker på deras nystartade liv tillsammans, den fattigdom de lever i
och den framtid de vill skaffa sig

De vet ingenting om framtiden och farmor som kan se in i den
har tittat åt ett annat håll denna dag
Han har sökt hennes blick för att kunna ta farväl, älskade farmor
men hon har tittat bort,

älskade barnbarn

Imorgon innan solen gått upp ska de ta sina väskor och bege sig ut till vägen
Bilen ska ta dem bort från den plats de älskar allra mest
från de människor de älskar allra mest
Han känner djup ånger för att han ordnat detta
försöker finna den där känslan av att det ändå är rätt
men så här  kvällen innan känns det bara skrämmande och fel

Gör så ont

Han ser sin älskade resa sig sakta
hon kommer bort till honom
Hans hand smeker de våta kinderna
och de säger ingenting till varandra
utan går in i tältet och lägger sig ner
I hennes mage ligger ett litet barn som inte kommer att få födas i sitt hemland

Och i morgon ska de resa