jag släppte in dig
tätt intill mig
mot hoppet om att
du skulle ge mig en roll...

och i ditt liv, gjorde du 
i mitt
alltid avtryck

vi satt stadigt i båten
du var som en härskare
över havets varje tidpunkt

vi rodde ut mot vårt mål
fött ur ett drama,
en kamp om högsätet

våra sinnelag lutade,
ständigt på språng
inför det första tecken
på en storm 

men vi kände oss starka, 
inneslutna i det vi uppnått
spelade allt annat ingen roll

vi var som små farkoster,
av samma virke, lejd av den andre
där små blinkande öar markerade
vårt hållna väderstreck

då vi nådde vårt mål,
när vi tagit oss igenom stormen
äntrade vi där, du och jag
i navet av våra löften