omedvetet skiljs allt det
som är till salu
och det som fängslar

iakttagen, nu sedd
och en tid framåt, lätt och ledigt
strör magikern ut all jordbunden magi

så lustigt svarar du
och slag i slag rör du dig över
helig mark vid tidens ände,
en resa ensam, ett grepp om tiden
eskorterad av jungfrun,
hon som gör allt lite större

vi är alla navelskådare, i vår nakenhet
vände vi oss utåt, uppåt passagens ände
och i ärret av vår hjälplöshet,
över alla våra brister smekte en varm vind
tänkt att tänka om, i vad vi trodde fattades oss

märkligt svarar du, om känslors glädjeyttring
jag trodde tiden var märkt, men jag lever
i jagets fäste, som ett rö stark mot vinden 
sträcker jag mig mot kärlekens magi