så förgifta mig
orda om huruvida det dödar eller ej
berättar som om det inte spelar
någon roll
men det gör det
väl?

söndagsnätter har alltid varit
och kommer alltid att vara
fängelse

följer mönstret med mina fingrar
nuddar knappt men vet ändå
hur det känns


de digitala siffrorna påminner mig
ständigt om hur länge sedan
det var du senast
hörde av dig

snubblar fram och tänker
samma visa varje gång
jag kan ju orden utan att ens
behöva tänka dem
jag vet ju hur jag fungerar
men jag
förklarar aldrig


(vill ju bara)
ett knapptryck
två toner
sävligt svårt hårt matt
ångrar du dig


och här är förklaringen
till varför jag aldrig
öppnar
besvarar
visar
berättar

januariluften ilar och mina kinder fryses fast
i ett läge
leende
ingen vet att nätterna är
tornados tsunamis katastrofer
hur skulle de kunna


om du ringde ikväll
skulle hela veckan bli så himla mycket lättare
om gårdagen inte vore så patetisk
som den faktiskt var
om jag bara kunde kasta mig in i något
och inte bry mig om
hur förbaskat jävla ont det gör
att falla landa
på grå betong


tystnaden är den mest fängslande i mitt liv
att du inte hör av dig får mig att älska dig
när du inte ser mig kämpar jag mer än någonsin
*
vad du trollar fram
vad som trillar ur mig
är inte jag
men det är ingen annan

är detta vad jag inte tror på
eller är det bara ännu en
av alla trehundranittiosex
andra fall
som just uppgraderades till
trehundranittiosju
eller bara
noll