Ambivalent, naken
och blodröd stod jag där.

Du stod på andra sidan,
sög i dig sötman från
styvheten på mannen
som vred sig i plågor,
när rigiditeten
trycktes upp…

sentimentalt
vakuum…

…forcerar min
barriär av titan.

Natten blir sig
inte lik, jag tar dig
bakom muren av tid.

Rapida kast av dagg
pendlar likt kristaller
i din barm…

Trång är din förhud.
Självmord av stjärnor…
jag blir till stoft
och evig natt.
© Niklas Holmgren