Jag kan förstå att denna
tid, är en svår tid.

Men sörj mig inte,
jag är fri.

Jag levde ett gott liv
och jag klagade inte
mycket över plågor…

… jag var mest nöjd med
livet som det vara.

Men nu är jag bortom
det vi kallar liv.

Jag kanske är död,
vad död nu än är;
ett begrepp
människan…
har svårt att förstå.

Möjligen jag svävar
runt på ett moln…

spelar harpa
och schack med gud.

Vem vet något…
inte jag…
Inte nu längre!

För nu tror ni
som är kvar.

Livet är vackert
och idag en
fantastisk dag.

Idag är alla synder
förlåtna… för min tid
är ute och dåtid är dåtid.

Må väl medsystrar och medbröder.
Gå med leende och kärlek.
© Niklas Holmgren