allting faller











som om skottskadad vore ett sinnestillstånd
du sluter dig, blundar, låter känslan omfamna dig
kryper ihop, som om du vore en ensam människa,
som om du vore rädd
för hela världen

du som trodde att allting var okej
these days

...


och känslan låter sig omfamnas, ni skedar
ligger tätt, tätt tillsammans -
ben och armar, ihoptrasslade
ibland blir det svårt att andas

du försvinner,

naglarna som sjunker in i handflatan
du vet var du är på väg, bävar lite
en knuten näve gör minst lika ont som en svidande kind
det är ingenting man kan ta på, ingenting man kan
förklara


(i ditt blodomlopp dansar svärtan)