livet är så bräckligt
orden blir verklighet
precis när käken krossas av gravitationslagen

för
insikten är ett knytnävsslag i ansiktet och
plötsligt finns det inget att gömma sig bakom
din oskyldighet är borta
-ett grumligt minne
en blottnad pappersnäsduk
händerna knäppta, som till bön och
sedan inget mer

livet är så obönhörligt hårt
du ligger planlöst med asfalten
ögonen slutna
du andas sakta
knappt alls
och knappt ingenting
tränger in genom nålsögat