vissa människor försöker injicera lite mening i vår utarmade värld
andra flyter med strömmen, till synes tillsfredsställda
vissa suger meningen ur de utarmade
andra struntar i meningen och vissa rymmer världen i en kanyl
och jag
jag rymmer från ursäkt till ursäkt,
innan jag ens påbörjat meningen

fläckar på de vita bladen
några överstrukna rader i blyerts
en bruten stjälk
så skakar jag av mig dammet
lämnar ruinerna efter ett annat liv
ser mig om efter en passande verklighetsflykt
jag går ut i stormen
ber den ta mig med sig - vart som helst, så fort den kan
för stormar äger inga ord och inte heller några dolda avsikter

två veckor senare
ligger jag på rygg mitt i vägbanan
har kapitulerat mot meningslösheten
och mellan pek-och långfinger glöder indikationen på total meningslöshet
tomheten mitt i vägbanan
en tyst minut, en evighetens likvaka

vissa människor försöker injicera lite mening i vår utarmade värld
andra flyter med strömmen, till synes tillsfredsställda
vissa suger meningen ur de utarmade
andra struntar i meningen och vissa rymmer världen i en kanyl
och jag
jag rymmer från ursäkt till ursäkt,
innan jag ens påbörjat meningen

men den vilar på tungspetsen
en mening utan ord, en mening bortom ord