Hon känner sig som marionetten hon är
där i din hand
som förs runt i din värld
precis som du vill
snärjd i känslotrådar
hon spunnit själv
och gett bort
i hopp om återbäring

Hon säger inte att det är ditt fel
din styrande hand
kan nämligen också smeka,
visseligen någon annan,
men likväl besitter den
kraften att smeka
det är viktigt
för diskussionen i
hennes hängande huvud

Hon sveps runt i en svindlande, virvlande,
stupande zombiedans
som alltid verkar pågå
mellan två positioner;
i ditt skinn och i din avsky,
men det är bara då hon finns
på två ställen samtidigt som hon gråter

Men, det är något med henne som inte
avslöjades innan upphängningen
hon var tidigare rebell
och hennes stilettekniv vilar fortfarande
i hennes högra Underground
hon har bara inte bestämt sig än

för den närmsta känslotråden

eller hennes halspulsåder