Edsvuren gick jag med mitt
lätta pansar genom den
snåriga skogen av Aron…

… jag mötte den svarta draken
som vaktade porten till
palatset Helium!

Med svärdet i högsta hugg
slet jag av drakens huvud…

… evig blev min sköld och
svärdet mitt blev obesegrat
genom många eror.

Nu är tiden här och jag
mötte den vackra
prinsessan av Aron…

… med vit klänning avundades
gudarna hennes lycka.

Jag blev ett med henne och
tronen för Aron blev min.

Vi älskade genom natten…

… genom dagen och tills
morgonen spirade.

Hennes läppar var lena som
sidan då hon smekte mitt
ollon av mörka anor…

…säden jag pressade upp
mellan hennes blygd och
mörkret inom befruktade
hennes inre!

Livet inom grodde och vår
son av Aron tog sin tron,
när jag klev tillbaka.

Dagarna blev nätter och
gudarna bekymrade…

… men Heliums ande blev
starkare för var dag som
sonen växte i styrka…

… i mod att besegra slottet
Aron från insidan och ut.

Dagen kom då nattvakten
stod vid porten och mörkret
förevigt förslavade;
slottet Aron och gjorde
kvinnor till sexslavar och
männen till pigor…
© Niklas Holmgren