I

Ljud av porslin som rört sig i diskstället ute i köket
(ett eko inkapslat i en dröm - det omedvetnas resonanslåda)
klingar långsamt av:

- jag är vaken.

Rummet är en mörkblå akvarell.
Möblerna; böljande, hest väsande gaslågor.
Åskan går i trapphuset.

II

En fåtölj vaknar, vecklar ut sig till en upprest gestalt
och alstrande ett matt sken, (likt det från röntgenplåtar)
lämnar den ljusrester

efter sig

(som på fotografier där någon rört sig
under exponeringsögonblicket) när den hasar sig
mot fönstret och månljuset.

III

Jag ser hallen lysas upp av blixtsken och
ljuset tränger sig in genom brevinkast och dörrspringor
– kamerablixtar från mitt samvetes paparazzis.

Men det jag trodde var månljus visar sig vara
strålkastare, sökarljus svepandes genom rummet,
avtäcker mina möbler -

Avlägsna oljeplattformar, enorma järnpalats -
Övergivna av sina stålgudar