Man har vänner, ni vet de som åkte fast då ni rånade en bank, men aldrig talade, satt av 5 år utan gnäll, de som gick emellan då man var 16 och övermakten blev föe stor, tog en kniv för en, tänker på många av dem, samt hur många mäniskor som är rena egoister, dessa klarar jag ej av, jag är ej intresserad av att konversera, jag vill veta var jag har de närmast omkring mig, ej bli ljugen rakt upp i ansiktet eller dylikt, ni vet dessa svaga, falska ursäkter till mäniskor vilka alltid gnäller eller gråter, de som ej finns då striden börjar, denna historia är till några av mina bästa vänner, många döda, andra i fängelse, någon mår bra. Sammhället kallar dessa för ohederliga?jag förstår ej varför, de är ju helt pålitliga, jag vill ej förstå detta synsätt. Ni är de som vet vad sanning och vänskap in i döden är.