Precis som på Jorden är kärlek ett vanligt fenomen i rymden. Banden mellan stjärnsystem, planeter, m.m. är mycket starka. När en stjärna dör bildas ett hål i universum som kallas för ’svart hål’. Den sorg universum känner efter förlusten av stjärnan är så tung att ljus aldrig kan komma att vistas i detta hål av smärta. Det är omöjligt att återvända till vad som förut har varit om man passerar för nära det svarta hålet. En del menar att efter att man stött på ett svart hål och sugits in i dess mörker hamnar man på okänd mark där allt är främmande. Svarta hål varierar i storlek, men även de allra största är nästintill osynliga. Detta beror på att universum aldrig brister på ytan. Men gräver man djupare finns de där: svarta hål till följd av djup saknad och förtvivlan efter en stjärna som aldrig mer skall lysa på himlen.