Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En dikt från förra året. Fotot är taget av mig, en dag när vintern kom.


Asfaltsbarn

Asfaltsbarn, asfaltsbarn.
Trädens rötter letar sig
upp under
asfaltsbarn, asfaltsbarn.
Fågelungen i trädets bo
har ramlat ur, kan inte flyga,
är övergiven att dö som
asfaltsbarn, asfaltsbarn.
Det eviga väderväxlandets och
årstidernas förändring på
asfalt, asfalt, asfalt
avfallsbarn
avfall
fall av
barn.


Fri vers (Modernistisk dikt) av Katarina O´Nils Franke
Läst 795 gånger och applåderad av 29 personer
Publicerad 2011-02-16 17:16



Bookmark and Share

  stella
Bilden... :) vilken väg ska man ta?
2011-02-20

  Anya VIP
Bra text som för mina tankar till Ferlins barfotabarn. Gillar!
2011-02-17

  Svartsilver
otroligt bra skrivet.
sorgen tar tag om mig,

får mig att undra,
är det alltid så hemskt?

kan det inte finnas glädje,
ja som sagt
din dikt väcker tusen tankar.
2011-02-17

  Eva Langrath VIP
Stark känsla i orden och jag tycker om hur du bygger upp texten.
2011-02-16

  Larz Gustafsson VIP
"Som asfaltsbarn blir man galen om man är borta mer än en timme från stan" (Magnus Uggla)
2011-02-16
  > Nästa text
< Föregående

Katarina O´Nils Franke
Katarina O´Nils Franke