Bitande var kylan mot
hennes lena ansikte...

… vackert var hennes anlete!

Tiden som gick var i
vita nyanser av pakt.

Jag såg henne som den
kristallklara kvinna hon var.

Vinden smekte ögonen
hårt och tårarna som föll
blev till is…

… frostiga var
andetagen i
hennes närhet.

Närheten med henne
var intressant…

… hon blottade sitt
sinne mellan mina
skåror till livet.

Hon blottade;
livets andetag.
© Niklas Holmgren