Att sätta ner fötterna här
är sannerligen ett vågspel
som att simma runt i sin
egen matsmältning, så
halt och frätande

än hit än dit slinker fötter och ben
när endast drunkningen återstår

av själva det glatta livet

är tiden inne, då är det dags
att samla ihop de dubbla
verkligheterna till knippen,
ladda med pappersnäsdukar
i handväskan ifall utanförståndet
kräver överhanden över

självbehärskningen

Du säger att jag är en
multipel personlighet

jag påminner Dig om att det
snart är min födelsedag

(tårta, tänker Du, ditt åpna stycke)

Då skall jag återinträda i den
jordiska verkligheten, själv-
behärskad om än så bara
för en stund (glöm inte presenten)

Du får vara nöjd så!

(Ja ja, tårta då, visst, det är klart)

Men sen kliver jag tillbaka upp
på rutschkanan igen, swisch!

Catch me if you can!