Vi har aldrig riktigt pratat, det är som om en vägg håller oss isär.
Som om någonting får oss att ta avstånd, avstånd ifrån varandra.
Ett avstånd som ingen kan sätta fingret på, jag vet inte.

Men jag vet, att jag sällan känner mig så trygg som jag gör i din famn.
Jag kan vakna mitt i natten och sakna dig lukt, sakna att få torka disken du
diskat.

Det kan hugga till i hjärtat när jag tänker på att jag aldrig sagt att jag älskat dig.

Morfar.