Trött är sinnet och
evighetens oceaner…

… stjärnorna svallar
mot ditt bröst.

Dina andetag älskar jag
och jag vet att du vet
att tiden älskar oss.

Ett plus ett
blir två och
vi seglar
med tiden.

Månen i full glans
så kom nu älskade,
kom i min famn.

Blodet rusar och jag
frågar mig svåra frågor;
utan svar.

Men jag älskar tidens
andetag och våra
dåtida vågor.

Nu rusar andetagen igen!

Jag vet att du ler när jag
skickar mina sms genom
den bråddjupa natten.

Jag älskar dina leenden…

… de svallar mot
min bröstkorg;
mot livet.

Nu rusar andetagen
och månen i full glans.

Kom älskade från dåtid;
kom och bli min nutid.
© Niklas Holmgren