kvittrande fåglar på svajande
trädtoppar
inkluderade knoppar
färdiga att brista
och därmed sprida
naturlig lycka

läppar formar ord som jag
aldrig förr hört
något om dunkande hjärtan
och visselvals
mitt i natten

sommarregnsdoften på morgonkvisten
letar sig in djupt in till min själ
mörka nätters tuggummipop ljuder kvar
med en svag susning mellan
höger och vänster

kanske även trevande fingertoppar
mötande läppar
körade meningar och
vinglande ben
på vägen hem från festen
som slutade i midnattssolens sken

hur enkelt allt brukade vara
tårarna som föll vid skrapsår
glädjeruset som alltid avslutades med
djup sömn
längtan att alltid bli större
rädslan för allt det stora och farliga

alla de jag mist i min korta vandring
ni som en gång stod vid min sida
men allt för tidigt vek av
jag tänker på er varje dag
svaga minnen seglar fram
svaga likt diabilder
ingen frågar och det är nog tur
jag minns bara en del
detaljerna är som bortblåsta

glädjen som en gång fanns
den skrider bort mer och mer
varje dag tänker jag på
dåtiden framtiden men sällan
nutiden

att kunna bevara med sådan kraft
att även om det var försvunnet
fanns det kvar

här inne