Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dyrkan och ensamhet

Han ropade på mig
men jag förstod inte
vad han sade, vad han
ville mig med sitt

gammalmodiga språk

han talade om dyrkan
jag dyrkar ingen
vem var han som ville
tala med mig om dyrkan?

Han förstod inte sin
egen isolering

min strävan är bara att
förstå de existentiella
ekvationerna

så fåfängt att begära
människors dyrkan

gränserna är måhända
suddiga mellan tillit
och kärlek å ena sidan

dyrkan å den andra

min strävan är bara

att finna ro i själen

kanske något lite
av samförstånd

dyrkad blir ensam

ensam är skamfyllt





Fri vers av Ingela Svenson VIP
Läst 199 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-02-20 23:12



Bookmark and Share


  Catharina Edin VIP
Ja, jag håller med - det är nog inte dyrkan det handlar om, utan ro i själen; så precist fångat.
2011-02-24

  Daniel_78 VIP
intressant ämne, till det är dyrkan
ett spännande ord, att kräva
uppmana, eller sträva efter
2011-02-23

  Hans Christian
Glömde säga att bilden fungerar mkt bra till texten.
2011-02-21

  Hans Christian
Jättefint skriven, "ensam är skamfyllt" tyvärr sant.
2011-02-21
  > Nästa text
< Föregående

Ingela Svenson
Ingela Svenson VIP