Kärleken är som en jordbävning, den skakar om hela den värld man lever i och om man har otur så faller man så för den så man kan såra sig så illa att man aldrig repar sig igen.
Kärleken är som en tornado, den har förmågan att blåsa bort de som står en nära för att ta sig fram och om man har oturen så kan man själv stå ivägen för den.
Kärleken är som en vulkan, den är som en ros som slår ut i röda klara färger men den kan ge förödande skador om man inte vet hur man ska hantera den.
Kärleken kan också bli som en ny istid när man fått känna på alla dessa fall och förödande konsekvenser av de tidigare naturkatastrofer så tar man skydd bakom en fasad av is som endast en varm vacker sol kan värma sig genom.
Den värsta sortens kärlek är den som krossar allt för en, en kärlek som slår ner som en komet och förintar det hopp man haft, en kärlek som är så illa att man inte vågar älska på nytt… En obesvarad kärlek…