Meg vände ansiktet mot spillrorna, de enda spår som fanns kvar från hennes tidigare liv. Krossat i en enda röra. Det här var precis motsatsen till hur det var innan, hur de hade det bakom glasväggarna. De hade skrattat och kallat arbetet himlen. Då var jobbet hennes allt. På den tiden ville hon inte gå hem efter en arbetsdag, numer orkade hon inte ens ta sig till det nya kontoret dit hon omplacerats.

Meg mindes Marks varma leende och famn. Hon mindes det bortglömda personalrummet och soffan som blev deras eget lilla hem och himmelrike. Det var förvånande hur lätt de kom undan utan att någon upptäckte dem. Men bland 50 000 anställda är det kanske lättare att bara gå upp i rök.

En ensam tår träffade den dammiga marken. Vätskedroppen gjorde ingen skillnad. Allt såg lika dött och torrt ut som förut. Innan det blev så här hade svängdörrarna öppnats för henne varje morgon och kväll, automatiska och effektiva. Allt var så modernt, så oantastligt – det trodde de alla.

En snyftning från sidan fick Meg att rycka till. Bredvid henne stod Mary. Hennes röda klänning visade de perfekta formerna och håret föll i stora lockar över axlarna.

”Ehm … hej Mary”, sa Meg och sträckte ut en hand för att trösta, precis som hon gjorde den där gräsliga septemberdagen. Hon kunde gråta då, över chocken och kollegorna – nu verkade det bara underligt att hon skulle sörja än.

”Oj, hej … Meg är det va? Du får ursäkta, men jag glömmer namn så lätt.”

De sa inget mer, stod bara sida vid sida. Visste Mary att de sörjde samma man? Meg såg ned på sin egen kropp. Hennes något slitna, affärsmässiga dress hade flygvärdinnestil, men på henne hängde den formlöst. Hon var en pojkflicka. Mark tycktes vilja ha motsatspar. Vem hade han velat haft egentligen? Om han var tvungen att välja? Men det behövde han ju inte, istället slapp han lindrigt undan.

Den elaka tanken fick Meg att snyfta till, fler tårar landade mjukt på den nollställda marken medan hon sakta strök över sin mage. Skulle något någonsin kunna växa här igen?

Hon vände ansiktet bort från spillrorna.