Jag böjer tiden med
Guden högt över moln…

… han ser mig där jag är.

Livet expanderar och
andetagen blir fler…

… min tro är evig som
mitt liv och de mina
andetag jag tar för dig;

älskade.

Natten alltid mörk!

Ljuset är min tro och jag
behagas av min tro på dig.

Bara min tro är min,
som livet har sin tro på
alltet som vi alla delar.

Natten och dagen
de är än unga…

… natten och
människan
är evigt
spunna!

Livet en fröjd
av galenskap.

Jag faller djupt i
min mörka grop!

Detta är min väg,
livets väg…

… här kan jag;

inte räddas från
mina plågor.

Vägen min
prövning.
© Niklas Holmgren