När jag ser in i mig själv ser jag det
mörka klotet snurra runt det ljusa.

Jag ser tiden genomträng andetagen.

I dessa klot expanderar känslor;

känslor av sorg brinner i flödet
av tiden och glädjen imploderar
som en supernova i mitt innersta.

När jag smeker en flickas andetag
känner jag livet mot hennes läppar;

hennes hjärta!

Jag ser vackra kulörer när jag
lägger min hand mot din kind.

Värmen från ditt anlete strömmar
mot mig, mot handen av frusen tid.

När du ser mig, ser du
en spegel av dig själv!

Din kropp är som en fyr av älskog och
jag älskar alla dina millimeter av hud.

Ögonen är själens speglar och
jag vill färdas djupt in i dig.

In i din mentala värld!

Jag vill absorbera din kärlek
och expandera ihop med dig.

Låt mig treva fram
och smaka din sötma.

I ditt hjärta bor flödet som håller
dig vid liv; jag älskar flödet och
där av älskar jag livet.

Kom låt mig treva fram till ditt hjärta;
du vackra flicka, låt mina andetag bli dina.

Låt mig få ge dig livet i en ask.

Låt mig ge!

Ta min gåva med glitter…

… älska livet som jag älskar
dina nyanserade andetag.

Älska!
© Niklas Holmgren