När jag stod framför den vackra vita kistan
omgiven av blommor och hälsningar
till avsked
minnesbilder for förbi och jag insåg

Min enda trygghet
har nu tagits ifrån mig
Den enda förebild jag hade kvar
är borta

Du som såg
när jag sprang åt fel håll
Hejdade mina steg
ledde mig rätt

Du fanns alltid där
Även när du var långt borta
När jag ringde femtio mil hemifrån
"Snälla, jag vill komma hem"
Du hämtade mig

Du hittade mig alltid då jag försvann
Hjälpte mig att finna nya vägar
bättre och säkrare
för min egen skull

Nu är du borta
har lämnat mig kvar
känner mig så
ensam

Jag måste acceptera nu
du kommer inte tillbaka

Min själ smärtar
känner ångesten griper tag
vill inte släppa

Sorgen kommer följa mig
resten av mitt liv
Jag får lära mig
du kommer ju inte tillbaka

pappa....

Älskade pappa...