När jag tänker tillbaka på den
tidsdoft som en gång var…

… så var livet så vackert
blått i din närhet.

Efter din död svävade jag
iväg på mitt gröna löv...

… tiden som var är inte mer,
mitt liv är i bitar av
sönderdelad tid.

Vad hände om inte livstiden,
vad tog om inte döden.

Vad är tid om inte en
droppe blod ur tiden…

… mitt liv blev rött.

Och nu är du så;

jävla förfluten!

Och bortom
mitt förstånd.
© Niklas Holmgren