Natten kom åter in i
min enkla boning.

Jag stod än kvar i vrån
till livets kammare.

I handen hade jag ett hjärta;
jag fått av henne som jag
en gång älskade.

Henne minns jag väl!

Hon hade askgrått hår
och ett sött ansikte…

… henne minns jag och
henne jag än älskar där
i djupet av mitt hjärta.

Natten kom åter in i
min enkla boning…

… jag stod än kvar i vrån
till livets kammare.

Hon kom till mig den natten
och vi älskade med livet
som vi alltid gjort.

Vi pratade och busade
genom nattens mystik.

Jag minns hennes leenden,
som hon minns mina andetag
och vi älskade genom natten
och fram till dagen.

Hennes leenden minns jag,
hon var vackert och det
är hon än…

… undra när jag ska
få träffa henne igen.
© Niklas Holmgren