Här sitter jag igen!

Tiden tickar där utanför,
i ett högt tempo!

Livet expanderar och oron
lättar från mitt bröst.

Vad göra än att bara observera.

För det är det
enda jag just
nu kan göra…

… sedan får jag se om jag
bara vill eller om jag vill.

Tiden brinner och
jag med den.

Om några år dör elden
och jag med den.

Dock är jag ingen fågel Fenix,
min grav blir full i en evighet;
likt din och askan som blir,
den förblir stum.
© Niklas Holmgren