det är idag jag ska falla
nerför obekanta sluttningar
jag väntar bara på tecknet

jag är ingen Dam

som faller med grace
med vattnet faller jag
nu går dagen, natten och dimmorna

människors skräck
får dem att tvivla
på sina föredömmen
ut stiger de instängda
in stiger deras längtan och skräck


och dom hatar

"är det nån där"
frågar de främmande

vi är alla främmande
alla utstötta

våra frågor faller i mullen

vingar av vågor
inneslutna

jag arbetar för den hemlige
helbrägdagöraren

som av oförklarliga skäl
vi rena oss från våra synder

men syndaren är med dem
han är en av dem som sägs
kunna bota våra krämpor


jag faller

jag faller

jag faller

men är ändå alltför medveten
som den som bedövats av
opiater

men fullt känner att läkaren
skär i hennes kropp

det är hennes död som inte ger vika
att hon lever så intensivt att kroppen
icke låter sig bedövas
förvisso en tanke att tänka
då kniven skär i kroppen

Vad ska jag göra?

Jag lockar henne till flykt