- Tack för tårtan sa du, och klappade mej
på axel

- Du skall då alltid hångla, sa jag

Redan efter den femte dagen
bad jag dig att ta en paus
för då orkade jag inte mer

Redan då var jag beredd att
sälja mina dunkla underströmmar
till högstbjudande
bara för att slippa delta
i din barnsliga teater

Faktiskt var jag beredd att
sälja dem till första bästa
till vilket bud som helst

två gånger och sju, en gång
av misstag och otaliga gånger
av vanmakt sålde jag dem

till underpris

Och jag sa åt dig att du skulle gå
men du ska ju alltid hångla

Du är en feg stackare du
som inte ens vågar titta in
i mina bottenlösa ögon

För att jag skrämmer dig, säger du

Du, som inte ens vågar trotsa
grinden i din egen bur!

Du kunde ju iallafall pilla lite på låset
för att se om det kanske går upp

Men nej då, det går inte
av säkerhetsskäl säger du
och ändå ska du jämt slinka in
och ut mellan spjälorna, fram och
tillbaka med din kluvna tunga

Så säger du att jag är en Häxa
där ja står på kanten av de stora
oceanerna och säger att världen
snart ska tippa över ända

Då hämtar du din lilla grävmaskin och
begär att jag ska rädda världen åt dig

Jaja, jag har väl räddat världar förr
så som mammor räddar sina barn

varje dag

Nu kliver jag ner från rutschkanan då
nu sätter jag ner fötterna här, ser du
det är sannerligen ett vågspel

som att kliva runt i sin egen matsmältning
är det halt och frätande

Så glöm för all del inte att ladda handväskan
med pappersnäsdukar säger jag

Ifall känslorna skulle råka ta överhanden
över självbehärskningen

Då säger du att jag är en multipel personlighet
varvid jag påminner dig om att det snart
är min födelsedag (tårta)

Du får allt vara nöjd med det!

(Jaja då ska du få tårta, visst, det är klart!)

Men sen kliver jag tillbaka upp på
rutschkanan igen

Vill du hångla får du följa efter!