En händelse för mer än trettio år sedan, som lade sig på minnet,
så att jag skulle kunna sätta in den i ett större sammanhang.

Jag var ungefär tolv-tretton
och på besök hos en omtänksam faster.

Satt på toaletten och kämpade med en
tillfällig förstoppning

När hon kom och knackade på:
- Hur är det? Jag hör att du gråter!

Då svarade jag (sanningsenligt, som jag trodde):
- Jag gråter inte alls, Gå din väg!

Nu inser jag att det nog hade varit mer rätt att svara:

- Jag gråter, men det kommer inga tårar.

eller, ännu hellre:

- Jag behöver få gråta. Brygg lite te och förbered din axel för mitt huvud, så kommer jag snart till soffan.

Det finns flera sanningar, vilken ser du idag?