Du sa att du älskade mig, ändå ville du att jag skulle vara någon annan. Kanske skämdes du för mig, men jag var ju bara mig själv. Ska man inte kunna vara det och bli älskad ändå. Är det inte det som är kärlek? Men du kanske var mer rädd för min ångest än jag var. Till slut lämnade du mig och sa att vi var på olika nivåer i livet, men jag tror att du var rädd för att jag skulle hindra dig att nå dina drömmar. Jag trodde jag var värdelös men nu vet jag bättre, jag klarar mig själv. Kanske kan någon älska mig villkorslöst en dag.