Med en kopp hopp sitter jag ständigt på mitt café Lingerie och väntar på att morgondagen ska möta mig på halva vägen.
Påtår? Ja, alltid. Med valuta för pengarna på utgång i livet. Tillgång.
Mannen bakom disken som jobbat här sen nyöppning kastar till synes tankefyllda blickar mot min existens.
Gäster kommer och går,
Men den här – hon består.
Likt en maskot, en tillhörande charm. Trodde jag.
Där jag väntar på morgondagen, och dagen efter det.