Till en början så trodde jag att
jag skulle klara av att se dig ligga där,
vacker och fridfull.
Men jag kunde inte,
ville inte ha den bilden på min näthinna,
men jag var där, bara 5 meter ifrån dig..

jag ville hellre minnas sista gången jag träffade dig,
vi var i Skara för att fira Emmas 19 års dag,
på kvällen åkte vi till Skövde och festade, dansade, skrattade.. som om livet alltid skulle vara såhär underbart.
Den kvällen innehöll allt en perfekt kväll bör innehålla,
mycket skratt, kul och kärlek.
Dagen efter så skiljdes vi åt i Borås,
vi snackade om att dra ihop alla tjejerna och
ha myskväll/filmkväll hos min pappa,
precis som vi hade när vi va yngre.
Fan.. vilka underbara minnen.
Trodde inte... fan, att ett liv kan slockna,
bara sådär.. är helt obeskrivligt.

I efterhand så ångrar jag att jag inte sa oftare,
hur vacker jag tyckte att du va,
både på insidan och utsidan. En av dom finaste och ödmjukaste människorna jag har träffat.
Saknaden efter dig är stor, vackra Sophia..
Jag älskar dig!!