Jag önskar jag kunde,
att jag kunde stänga av det
jag känner inom mig själv ibland.

Det känns enklare att stänga av,
än att hantera känslorna inom en själv ibland.

Det snurrar,
ibland vet jag exakt vad som är rätt,
precis vad jag känner,
hur jag känner,
varför jag känner så.

Men ibland är det kaos,
jag vet inte vart jag ska börja,
börja leta,
leta efter det rätta,
efter dig.

Efter ett tag,
efter att du har satt dina klor i mig,
så vet jag inte vad jag ska göra,
du har mig i ett fast grepp och
jag vet inte hur jag ska ta mig ur,
ibland vet jag inte ens om jag vill ta mig ur,
det är tryggt,
du kan fylla mig med lycka,
lyckorus.

Men ändå ställer jag mig frågan,
är det verkligen rätt, eller är det fel?