Du kom som en vårvind en vinterdag, din kropp var som höstens blad, kroppen var karg och dina ögon blå som sjön intill min stuga. Du log och sa att du älskar vintern när hösten bäddat ner sina färger i ditt hjärtas havsbukt, din kropp stod blottad vid fönstret när jag smekte ditt inre så som jag smekte din kind.

Du var ung som liv men vuxen som döden, dina frukter var mogna som universum i natten. Du ville ha det han inte kunde ge, så du kom som en vårvind till mig en vinterdag. Din kropp var blek, du låg blottad på sängen, dina händer var bundna till din själ, men du låg öppen för ett intrång på egen begäran.

Du log och dina svarta ögon var blottade men skriet var stumt när handen gled in och slog armarna om ditt svarta hjärta. Livet var bara ett vakuum och mina händer var blott din tanke när du låg där i sängen. Du var… men han aldrig där, så du greppade ditt fantasifoster och tillät han träda in.

Du var bunden till din själs begärelse en natt i mörkret där bland skriet som inte mer än, var ditt egna inre skri. Du gav fria händer till dina bundna och han gled in, din sötma var naturlig med ett ordlöst begär… Du låg ekande där på sängen så bladlös som när vinterns vind gled in över den tomma dalen där i ditt hjärtas bäcken.
© Niklas Holmgren