Barnen var utan verklighet
som de levde i en isolerad
värld av terror och rädsla

var de förbjudna att tala

hukade, ständigt beredda
på faderns raseri

återser sina förövare
i rättegångssalen

når iskylan dem inte längre
inte ändå fram, men
luften stelnar runt

fadern och den kuvade
grå mamman, tandlös

sannolikt var hon
en gång vacker

kretsloppet runt fadern
är brutet nu, men hans makt
innesluter ändå kvinnan
mamman

barnen vänder ryggen
bara sorgen är kvar