Barnet i mannen
kunde inte växa upp

hade stannat kvar i den
fas i livet där barnet själv
var det enda han kände

så såg han sig
så krävde han

omedelbar behovstillfredsställelse

utan spegelbilder
av goda människors
omsorger stannade
barnet i växten

när barnlivets känsloliv
skulle övergå i vuxenliv
fanns icke bilder att följa

utan förmågan att se
och förstå den andre
där var ett tomrum bara

och världen fortfor att
cirkla runt honom

som en vanföreställning
en anknytningsbristens
folksjukdom, blir den

kvarsittare i småskolan
i vuxen mans kropp

talade han ständigt
om sina egna känslor

när vi gång på gång ifrågasatte
hans våld mot familjen

och trots hans barn-tillstånd
var det ändå han som var

Makthavaren