någonting hände
de sista timmarna förvandlades
snabbt till spillror mellan våra fingrar
ändå kan jag ingenting annat än
att älska dem

skrek ut allt jag hade
allt det som var kvar men som
skulle bort bort
för snart var det över
allt var över snart

tände en cigarett
lagligt
grät några tårar
för att jag startade någonting nytt
någonting vackert
med mig själv

trillade famlade ramlade
hit och dit och fram och tillbaka
som i ett töcken
som i en dröm
något jag alltid längtat efter
men aldrig riktigt bemött

står på mina smala ben helt ensam;
precis som förut
håller balansen fastän västanvinden
hänger kvar
balanserar på en lika skör tråd
som innan
ändå är jag ny
så jävla ny
(och samtidigt samma bomull
inombords)

jag är fri
jag startar mitt liv
finner dragläget och susar förbi
ingenting är omöjligt
jag ska låta vinden visa vägen
mitt leende ska bli äkta
tillsammans med allt annat
jag alltid längtat efter att älska



inget kan dra ner mig på jorden ikväll
jag svävar fram
andas något som kallas mänsklighet
ler