Jag hatar dig.

Avsaknaden av din närvaro driver mig till en
efterlängtad själslig dubbelorgasm.

När...
Jag runkar mitt yxmord...
Hatar jag din fantastiskt värdelösa existens.

När...
Du runkar ditt ståfräs...
Hoppas jag att du får underbara inflammerade skavsår.

Du...
Är en börda för denna värld.
En värld, en plats, en gång så vacker, så fridfull.
En numera förstörd och våldtagen perfektion.

Jag hatar dig.
Jag anade aldrig... Att jag hatar dig.
Jag visste inte... Hur mycket jag skulle komma att hata dig.

Den forna tryggheten har för evigt gått förlorad.
Mina unkna kroppsvätskor sipprar ut
likt ett porlande vattenfall.

Jag sökte i mitt inre.
Jag sökte förgäves efter ägglossning och blod.
Jag fann en gnista, som antändes och exploderade i en
storartad regnbåge av hat, fittsaft och orgasm.

Nu...
Ligger jag i min självproducerade pöl av svett.

Nu...
Ligger jag och fantiserar om guds
bortglömda menstruationscykel.

Jag hatar dig.
Fy fan vad jag hatar dig.