Morgonens daggdroppar vilar tungt på sköra blad
Smaragdgröna tunna blad, pulserande av liv,
likt pulserande blodådror i en brinnande mänsklig kropp

Ett ensamt sinne betraktar sin spegelbild
En främmande själsfrände skådar sin ensamhet
någon annanstans

Vinden vaggar sakta tills sömns,
omfamnar försiktigt känslan av åtrå
Smeker kärleksfullt glöden av längtan,
törsten efter närhet

Träden håller ömt ett vakande öga
Stora, starka stammar reser sig högt upp mot skyn
Heliga barn av moder jord

Hjärtats styrka bär blott tunga bördor
I ådrorna pulserar flytande eld
Brinnande medvetande välkomnar efterlängtad trygghet

Vem är du?