Min kvinna


Min kvinna är underbar. Hon är söt. Hon är snäll och hon är kramig. Min kvinna älskar mig för den jag är. Hon ser mig som den person jag är, förbi alla försvar och alla masker. Hon vet mina egenheter och hon vet mina svagheter. Hon vet också min styrka och mina resurser. Hon kommer mot mig när jag kommer hem och ler. Hon har längtat efter mig säger hon ser in i mina ögon. Jag blir svag. Inte bara mina ben blir smala som sticker och hotar att brista under min tyngd. Mitt sinne sveps in i en rosa dimma och hela hjärnan verkar bli förvandlad till mjuk bomull. Jag hoppar runt bland all bomull och bara skrattar. Lycka är underbar. Lycka är fantastisk särskilt när den serveras med rosa grädde och den ljuvaste vaniljglass. Min kvinna är glassen och hennes leende grädden. Jag njuter av blandningen.

Jag gör allt för min kvinna. Hon gör allt för mig. Vi är för varandra. Om varandra. I varandra. Vi dansar en dans som två vackra flamingos som utför en parningsakt. Vi utstöter ljud och rör oss i svävande rörelser. Nästan som om vi svävar ovanför marken. Det gör vi nästan. Bara nästan. För vi står stadigt. Vi vet var vi har varann och vad vi betyder för varann. Vi vet vad vi kan göra för varann och vi gör det. Vi gör det faktiskt utan att tänka. Vi behöver inte tänka när vi är tillsammans. Allt verkar bara gå som en dans. Vi njuter tillsammans. Vi skapar tillsammans. Hon ger mig inspiration och kraft. Jag ger henne styrka och mod att förverkliga sig själv. Vi finns egentligen utanför det fysiska. Vi är väldigt fysiska men samtidigt inte. Vi är som två själar som svävar i världen utanför och bara ser varann. Vi går tillsammans överallt. Vi tvättar varann, skrubbar varann och borstar våra tänder tillsammans. Vi äter en middag och den enklaste middag blir som en underbar trerätters middag på en härlig restaurang med utsikt över den ljuvaste havsbukt. Solen håller precis på att gå ner och jag tar min kvinnas hand och trycker den. Hon är varm och behaglig. Som alltid. Min kvinna är alltid behaglig. Hon är aldrig sur, aldrig uttråkad. Hon sjuder av glädje och hon omger sig av ett skimmer av energi. Energi smittar. Jag är väldigt smittad.

Min kvinna vill så mycket. Jag hjälper henne att förverkliga sina drömmar. Jag är hennes klippa och hon är min. I nöd och lust ska vi älska. Vi ska få vårt underlag att dansa, få väggarna att vibrera, luften att ånga och fåglarna att tystna. Mitt i sin sång ska de tystna och förundrade åse vårt skådespel. Förskrämda ska de flaxa vid våra toppar för att sedan åter förundras i tyst betraktelse.

Min kvinna finns. Hon dansar med mig varje kväll. Hon ger mig sin styrka och jag ger min. Hon gör det förflutna levande, nuet vibrerande och framtiden lovande. Hon tar bort mina sorger och håller min glädje vid liv.

Jag vill inte vakna. Jag vill fortsätta som jag gjort. Min dröm är inte overklig. Det är verkligheten som är en dröm. Jag vaknar med tårar i mina ögon. Jag har skilts från min kvinna. Hon är borta. Jag torkar mina tårar och stiger upp. Och så ser jag bordet. Jag ser glasen och jag ser tallrikarna. Jag ser vinflaskan och servetten med hennes läppar som röda avtryck. Och jag blir så varm. Så glad. För på en sekund kommer mitt minne tillbaka. Min kvinna finns. Hon möter mig varje natt och dansar med mig varje dag. Jag rör mig svävande över golvet och kysser henne. Ingen ser det jag ser. Ingen känner det jag känner. För mitt emot mig, rakt på golvet i mina armar och med läpparna mot mina…..finns bara luft. Bara jag vet. Jag vet att hon finns hos mig som hon alltid har funnits. Hon lämnar mig aldrig. Hennes själ finns i min och jag ska alltid dansa med henne och älska henne. Jag är aldrig ensam . Bara jag vet och så ska det förbli. Ingen annan skulle nånsin förstå. Hur skulle de kunna det?