en andefattig komposition
ljuder i kanon och otakt

styggt är det bräckta oljudet
av glasskärvor över stenläggning

jag andas, jag ser och jag trampar
i blod mina härdade fotsulor

på de förutbestämda lederna

man bör följa stigen här
i skogen som aldrig tar slut

man riskerar annars att falla
bör man ej avvika, följa de

utstakade

vägarna och väggarna,
stigarna och stickspåren
upp och ner för kullarna
biter ormen mig, biter sig

i svansen