Det spelar ingen roll hur många månvarv som bländat mina ögon.
Att dess glitter skimrar i mina ögon
att mystiken ligger som en dimslöja under lite sneda ögonlock
Natten är likväl tung och ensam

Jag gör mig ensam, stöter bort
Att orka med kräver så mycket
och jag har så lite kvar att ge mig själv
När jag ser ut i ingenting känner jag ilningar i blodet
svag ekar det inombords,

så svag

När jag borde sova är jag vaken
när jag är vaken vill jag sova
men jag vill så mycket mer
har bara ett liv
En stig att följa
en tråd att spinna
en väv att väva

Så förlamande att veta