Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
det är en hemsk känsla


Hjälp mig

Jag känner mig ensam
Jag känner mig ledsen och övergiven
Jag känner mig rädd
Allt skrämmer mig

Jag känner mig sjuk
Och ingen håller min hand
Ingen stoppar om mig
Jag får vila ensam i min sjukdom

Jag känner mig missförstådd
Ingen lyssnar
Jag är orolig för vad som händer mig
Vad som väntar mig
Och jag vill inte vara ensam

Ångesten är min sjukdom
Jag känner mig förvisad av livet
Jag känner ingen kraft
Jag känner ingen energi
Jag känner inget motstånd
Jag känner mig bara svag och sjuk

Jag vill inte vara ensam
Jag vill inte ligga sjuk här
Jag vill inte vara rädd
Jag vill inte leva så här
Hjälp mig




Fri vers av PPQ
Läst 492 gånger
Publicerad 2005-12-20 09:18



Bookmark and Share

  Petter Boman
En hemsk känsla, må så vara, men texten är lite tråkig. Uppradning kan vara ett smart grepp, men här känns det bara långdraget och förutsägbart, till exempel i passagen:

Jag vill inte vara ensam
Jag vill inte ligga sjuk här
Jag vill inte vara rädd
Jag vill inte leva så här

Jaha? Jag vill inte heller leva med ångest, vem vill det? Jag tycker nog att ett lite mer "suggestivt" slut vore till gagn för dikten. Här känns det mer som att du redan har sagt det i de tidigare raderna.

Det blir väldigt mycket upprepning och det tillför inget nytt. Tyvärr, men jag känner ingenting när jag läser den här texten, det finns ingen kraft i orden. Visst, det kan vara ett stilgrepp för att visa att man givit upp i "kriget mot ångesten", men här känns det mest som upprepningar för upprepandets skull.

Bra med rak ordföljd, att du inte "konstlar till" språket i onödan, men även ett okonstlat språk kräver variation. Ångest är ett tema som används nästan väl mycket i modern poesi, därför krävs det nästan att man hittar en ny infallsvinkel för att göra det intressant.
2005-12-20

    tellus
din dikt får mig att vilja ta över din smärta.
2005-12-20
  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ