Jorden krackelerar under mina fötter
Hela världen skälver och sedan raserar allt
Jag faller handlöst in genom det mörka hålet
Det suger till i magen
Och jag tappar andan
Fotfästet
Och allt som varit mig självklart
Allt jag hållit om och kärt
Försvinner
Det faller fortare än jag genom mörkret
Och jag kan inte komma ikapp


Du är för mig självklar
Vital
Du är mitt blod och min styrka
Och jag vill inte sakna dig
Jag vill inte känna hjärtsorgen som drar sönder mig inifrån

Den där som kan döda en tillslut

Och jag vill inte känna tårarna som randar mina kinder
Inte heller veta av hur jag kan vara så svag


Du lämnar
Du går
Ned genom vårsolens allé
Bort mellan träden
Mot en plats som jag inte kan nå
Och när jag vet att
snart ser jag dig inte mer
Så viskar jag mellan andhämtning och tårar


”jag älskar dig


dumbo."