Jag springer
stigen är en mörk skugga i den lika mörka skogen
Som om tusen onda ögon och tusen arga käftar
vill åt mig
Jag kan känna klor mot mitt skinn
eller är det grenar och jag vet inte hur jag ska komma undan
Ni vet hur tårar kan göra blicken grumlig
ser ingenting nästan
och jag vet redan hur blod smakar
får ändå halsen full av det för luften är så vass
och jag halkar och faller, känner en vass sten i höften och i min högra hand
kinden slår mot marken, hjärnan registrerar allt som om det vore slow motion
men jag vet ju hur fort det går och när de tar tag i mig, griper med sina vassa klor i min arm
är det över